När mörker vårt hjärta betäcker

1 När mörker vårt hjärta betäcker,
Hvart gå vi att söka oss ljus?
När storm oss i världen förskräcker,
Hvar finnes det bergfasta hus,
där trygga och säkra vi bo,
Där ingen kan störa vår ro?
Blott hos Jesus!

2 När samvetet talar förskräckligt
Om synder, om otro och köld,
Hvad ha vi, som då kan tillräckligt
Betrygga oss? Hvad är vår sköld?
Hvar hafva vi helighet nog?
I honom, som ren för oss dog,
I vår Jesus!

3 När frestaren listigt oss vetat
Inleda på villosam stig,
Med svek och med lögner oss retat
Att akta och lyssna til sig;
O, vändom till Herren då snart,
Hans ord visar vägen så klart:
Den är Jesus.

4 Och han är ej den oss förkastar,
Han stöter ej någon från sig;
Fast mer oss att söka han hastar
Och beder oss: "Kommen til mig!
O, flyn mig ej, – kommen igen!
Jag är ju er trofaste vän,
Eder Jesus!"

5 Så kallar han oss och förlåter
All otro, all synd och all skuld;
Han renar oss, pryder oss åter
Och vittnar, att Fadern är huld
Och nådig; fast syndat du har,
Han åter i skötet dig tar
Genom Jesus.

6 Ja visst är han evigt densamme,
En hjälpare, mäktig i nöd,
Och vill, att hans nåd vi annamme,
Trost synder och djefvul och död;
Ty han har oss frälst från dem alla,
Som Herre och konung vi kalla
Brodern Jesus.

Source: Andeliga Sånger (3. upplagan) #23